Bohusleden Etapp 7-9

Juni 2012

I början av sommaren 2012 gjorde vi slag i saken och vandrade några etapper på Bohusleden som vi varit sugna på en tid. Vi var ute i tre nätter med full packning och gick sammanlagt 3,8 mil. Alla etapperna var märkta med "Medelsvår" och det skriver vi alla tre under på att de också var :) Det var väldigt backigt och bitvis fick man ta hjälp av snören som var uppsatta längs leden för att ta sig fram. Det var en fantastiskt vacker vandring med omväxlande natur! Dock ganska utmanande...

Etapp 7: Fontin - Grandalen (19 km)

Vi fick skjuts av snälla släktingar som släppte av oss ett par km från Fontins naturreservat som också är ett populärt rekreationsområde (mycket folk). Det var lagom varmt, även för lapphunden som kunde bära ryggsäck (han kan inte det när det börjar närma sig 20 grader).

 Aragorn och Thomas tar en kort paus vid Fontins Naturreservat innan vi går på leden på riktigt.

Vandringen började enkelt på vägar och större stigar och gick genom skog och hagmarker. Efter ett tag blev dock stigarna mindre och terrängen mer kuperad och bitvis var det ganska ansträngande. Mot slutet av dagen kom vi till Aleklättan som är en utsiktsplats 134 möh.

 På väg

Vi läste i etappbeskrivningen att det skulle finnas en säregen rastplats vid Romesjön, så när vi kom till sjön stannade vi för att göra kvällsmat. Vi kunde dock inte förstå vad som var så speciellt med platsen. Visserligen var det fint, som synes på bilden nedan, men inte spektakulärt... När vi vandrade vidare nån timme senare förstod vi att det som avsetts i beskrivningen låg ca 1 km längre fram. Nu tog vi tyvärr inga bilder, så det får bli en överraskning för er som gör er besväret att gå leden ;)

Utsikt vid kvällsmaten

Vi slog läger vid Dalens hembygdsgård. Ett trivsamt ställe med stora gräsytor och en plats där man kunde elda. Tyvärr förtog myggsituationen det mysiga i att sitta vid lägerelden så vi la oss tidigt.


Etapp 8: Grandalen - Bottenstugan (7,5 km)

Denna etapp var rejält ansträngande för våra otränade ben och kändes betydligt längre än 7,5 km. Färden gick i mycket kuperad terräng genom skogar och längs med små sjöar. Det var nästan lite norrlandskänsla över landskapet. Vädret var lite ostadigt så vi blev glada när vi hittade ett vindskydd att laga lunch i. Här tog Sofie och Aragorn en välförtjänt lunchlur och läste bok under en tall medan Thomas passade på att geocacha.

 Matlagning

                               Soppa med stekta trattkantareller och purjolök!

 Aragorn vilar upp sig. Att sova i skogen är en favorit

Här finns säkert fisk för den som är sugen! Aragorn intygar att det är bra hundbad.

På kvällen slog vi läger vid Bottenstugan. Här fanns vindskydd, iordningställda grillplatser och möjlighet att hugga ved. Det fanns stora gräsytor att slå upp tältet på. Dock fanns inte det utlovade dricksvattnet.


Etapp 9: Bottenstugan - Lysevatten (11,5 km)

Dagen började med ett iiiiiiskallt dopp i Håltesjön. Uppfriskade gav vi oss på den sista etappen som var fantastiskt vacker. Vi kom dock iväg sent, något vi bittert skulle få ångra lite senare...

Även denna etapp gick i kuperad terräng genom skogar, och faktiskt med ännu mer norrlandsfeeling. Vi gjode lunch på en bergsknalle med utsikt över en sjö. Det var fantastiskt vackert och vi fick riktig vildmarkskänsla.

                               Thomas vilar medan Sofie fixar mat. Myket mygg och knott var det!

                               Tortellini och ölkorv till lunch

 Utsikt vid lunchen

 En middagslur innan vandringen fortsätter

Turen fortsatte in i Svartedalens naturreservat. Stigen var smal och på sidorna bestod marken av sten, mossa och ris. Efter en stunds vandring började det regna friskt. Det fanns inga naturliga skydd längs vägen vilket gjorde det svårt att pausa och regnet gjorde inget uppehåll. Allt eftersom eftermiddagen och kvällen fortskred sjönk humöret. Det fanns ingenstans att stanna så det var bara att knata på. Efter ett tag började tillochmed hunden sloka. Han tittade anklagande på oss och verkade undra varför vi tvingade honom ut på dessa stolligheter. Hans ryggsäck var blöt och tung och han såg rätt ömklig ut. Efter flera timmars vandring var vi tre genomblöta och molokna varelser med skoskav som kom fram till ett efterlängtat vindskydd. Som tur var var allt i ryggsäckarna torrt så vi kunde byta om och krypa ner i sovsäckarna och laga kvällsmat i vindskyddet.

Trots det envisa regnandet kunde vi inte låta bli att slås av naturen. Det var riktigt ogästvänligt i den gamla skogen och väldigt vackert för den som gillar vildmark!

                            På väg in i Svartedalen

 Vindskyddet gav välkommet skydd från regnet när vi kom fram. Bilden är tagen på morgonen dagen efter det regniga avslutet på vår vandring. Här är allt packat och klart och vi väntar på vår beställda hämtning av snäll släkting.

På morgonen hade regnet upphört


Reflektioner i efterhand
Det var tuffa etapper för vår kondition och packning. Nackdelen med låglandsvandringar är ju att man ofta tvingas ha många liter vatten i ryggsäcken och så var det även denna gång. Det var faktiskt väldigt bökigt med vatten längs den här leden och man får nog vara beredd på att knacka dörr och fråga om vatten om man inte vågar dricka ur sjöar och bäckar. Vi brukar se till att ta långa raster och ligga och läsa böcker i skuggan när vi vandrar men det hanns inte med i någon större utsträckning denna gången eftersom själva vandringen tog så mycket tid. Det var lagom utmaning. Mygg fanns det i rikligt mått! Och knott! Försommaren är en underbar tid att låglandsvandra i Sverige. Det är ofta lagom varmt och man får många ljusa timmar att röra sig med. Vi kommer förmodligen att fortsätta på Bohusleden i framtiden, det var en riktigt trevlig tur!

Skånelden - Söderåsen

Juli - Augusti 2011

I Månadsskiftet Juli - Augusti 2011 spenderade vi en vecka i Skåne där vi, förutom en helg i underbara Kullaberg, hade vår första kontakt med Skåneleden.

Dag 1.

Det hela började i Skäralid där vi parkerade bilen vid nationalparkens naturum och åt en god ekologisk lunch på restaurangen. En mycket fin uteservering där man kunde ha hunden med sig.
Efter maten packade vi väskorna för en lätt dagsvandring - vi skulle komma tillbaka till bilen på kvällen. Färdigpackade hoppade vi på bussen ner till Röstånga där vi tänkte börja vår vandring.

 

Skäralid

Väl i Röstånga gick vi in på turistbyrån och köpte karta över "Skåneleden Ås till Ås".
Vi ville främst ha kartan för att få se vart vi kunde förvänta oss dricksvatten längs leden. Utöver detta så kändes kartan överflödig då vi redan hade minst lika bra i gps:en.

Efter en kort titt på kartan begav vi oss av på vår premiärvandring längs Skånelden. Vi slogs direkt av hur tydligt leden var markerad med orange färg. Efter ett par kilometer kom vi förbi den första raststugan "Dahlbergs". Raststugan var ett gammalt torp som nu var inrett med rum fylda med träsängar. Ute på tomten fans det tältplatser, ved och en pump för dricksvatten - samt mängder av tyska ungdomar. Efter att ha kikat runt fortsatte vi vandringen genom reservatets härliga bokskog.

Bäst som vi gick där insåg vi att det regnade ganska bra ovanför skogen men de enorma trädkronorna utgjorde enorma paraplyer som höll oss torra nere på marken. Efter nån timmes vandring var vi åter tillbaka i natursköna Skäralid där vi hade bilen med all packning. Härifrån fuskade vi och tog bilen, först upp till utsiktsplatsen "Kopparhatten" där man hade svårt att tro att man var i Skåne. Därefter körde vi vidare upp till kvällens sovaplats "Liagården", som var en likadan raststuga som den vi besökt tidigare under dagen. Här slog vi upp tältet och fick maten färdig precis innan skymningen. Det var rikigt mycket folk som spenderade natten här uppe, både stugan och de både vindskydden hade övernattare plus att det var en handfull tält på tomten. Så om man söker stillhet ska man söka sig till andra leder.
Däremot var det riktigt väl ordnat med välfyllda vedförråd, bra vatten och ordning och reda.

 

Utsikt från Kopparhatten

Dag 2

Efter frukost tog vi bilen ner igen till platsen där vi avslutat vandringen kvällen innan. Ravinen i skäralid är trots allt ca 100 höjdmeter och detta kunde vi ju inte fuska med bilåkning. Så morgonens strapats blev att först följa ravinens botten i en härlig regnskogsliknande miljö för att sen oss på klättringen cirka 100 höjdmeter upp till tältplatsen där vi spenderat natten.

 

Vandring längs med bäcken som rann i ravinens botten.

  

Det fanns ett flertal broar över bäcken.

Väl uppe vid lägerplatsen packade vi ihop tältet och började äntligen vandra med tung packning. Nu bar det av neråt i ravinen igen. Den här dagen bjöd verkligen på fantastisk natur.

 

Efter någon timmes vandring lämnade vi nationalparken och kom in Klåveröds Strövområde. 

Härliga skogar med mängder av stigar och leder, fiskesjöar och vindskydd. Vi hade dock svårt att tyda kartan och fick leta länge innan vi hittade vår tänkta lägerplats som även hade vattenpump.

 Lagom till att vi fått upp tältet på lägerplatsen kom det ett gäng på 30-40 scouter och slog läger runt oss. Så inte heller denna kväll gav den lugna lägerkänsla som vi eftersträvat.

Dag 3

När vi vaknade var scouterna redan borta. Vi tog det lite lugnare än dem om säger så. Dagens vandring var lite tråkigare med mer grusvägar och kalhyggen. Men istället råkade vi hitta ett underbart vandrarhem vars trädgård var en enda härlig uteservering. Vi beställde en underbar västerbottenspaj samt kokostoscakaka med grädde och vildhallon som efterrätt, mums!

 

Full fart längs vägen.

 

Så här såg det oftast ut under dagen.

 

Paus i skuggan.

 

 Dagens etapp slutade i Krika Skog där det fanns vatten och vindskydd. Vi valde dock att slå upp tältet en bit in i skogen där vi äntligen fick vara ensamma med naturen och här njöt vi av en underbar kväll framför elden. 

 

Läger i solnedgång.

 

Dag 4

Dagens största utmaning bestod i att ta sig ner från Söderåsen och ändå in till Klippan för att ta bussen tillabaka till bilen. Vi lämnade packningen i tältet och gav oss iväg.

På skånes spikraka väger mellan fälten var den stekande solen obarmhärtig och vi höll på avlida i värmen innan vi äntligen kom fram till Klippan och T kunde ta bussen medans S stannade kvar med hunden

 

Lägerplats i dagsljus.

 När bilen var hämtad köde vi upp och rev lägret för att sen köra tillbaka till vandrarhemmet vi hittat dagen innan för att ta en favorit i repris! :) 

Eftermiddagen ägnade vi sen åt en vandring utan packning på en liten led i Klåveröds Strövomåde innan vi sen satte oss i bilen och körde hemåt.

Brösarps Backar och Stenshuvud

Oktober 2011

Som avslutning på vandringssäsongen 2011 hade vi ordnat ledigt en fredag för att få till en tradagarstur. 

Efter lite dividerande om lämplig destination föll valet på Skåneleden i området kring Brösarps backar.

Området valdes dels för att Skånelden imponerat på oss tidigare under säsongen och dels för att Skåne ligger på rimligt avstånd från Växjö.

Ursprungsplanen var att gå en runda med två tältövernattningar där vi skulle komma tillbaka till bilen på dag tre. Men då vi inte riktigt kände oss i toppform bestämde vi oss istället för att slå läger och gå dagsturer.

Vi åkte direkt efter jobbet på torsdagen och styrde mot Verkasjön utanför Brösarp där vi satte upp tältet i mörker och lagade mat över öppen eld innan det var läggdags.

På morgonen blev det lite extra roligt med medsmugglad sprit eftersom det var Sofies födelsedag. Och efter den stärkande frukosten gav vi oss iväg.

Frukost.

Första stoppet för dagen blev Andarums Alunbruk där vi kollade in omgivningarna efter det gamla bruket.

Död orm längs vägen.

 Efter Alunbruket styrde vi in på en härlig bit av leden i lummiga beteshagar fulla av kor, får och hästar. Här fick vi även göra årets första och sista vad. 

Allt som allt en väldigt trevlig vandringsdag med lätt packning och många trevliga miljöer. Väl hemma vid tältet igen gjorde vi en snabb kvällsmat innan fukten drev in oss i tältet. Det var nämligen en otroligt hög luftfuktighet som gjorde att allt blev blött.

När vi vaknade dag två var det en rejäl dimma och allt i absiden var rejält fuktigt. Humöret tröt lite och vi bestämde oss istället för att ta bilen till den närbelägna nationalparken Stenshuvud. Där packade vi återigen lätt och gav oss ut på den kuperade leden runt reservatet. Väl uppe på det södra huvudet tog vi fram stormköket och lagade lunch. 

För att göra det hela lite mer spännande valde vi att skippa stigen från toppen och ta fågelvägen ner till havet.   

Väl nere vid havsnivån hittade vi en ny stig som vi följde norrut. Där blev vi riktigt förvånade av att hitta ett arboretum med många spännande träd som man inte förväntar sig att hitta i Skåne.

Efter att ha spenderat större delen av dagen i nationalparken bestämde vi oss för att köra en favorit i repris när vi ändå var i närheten - Ales stenar. Där möttes vi av en tjock dimma som gav platsen en ännu mer mystisk känsla....

När vi lämnat Ales stenar och körde hemåt kände vi oss inte särskilt sugna på ännu en natt i fuktigt tält utan vi tog beslutet att bryta läger och köra hem till Växjö redan på lördagskvällen.