Gotland

 Juni 2011

Sommaren 2011 inleddes med en vecka på Gotland. Ingen av oss hade varit där tidigare så det var spännande. Tanken var att vi skulle vandra så många dagar som möjligt men de första dagarna var det nästan 30 grader varmt så vi låg istället däckade i skuggan och läste böcker på dagarna och hade det gott. På grund av värmen blev det bara två nätter och en egentlig heldag med vandring. Förutom att läsa böcker hann vi med en tur till Fårö och en till Visby.

Aragorn vilar i skuggan av en rauk

 Kvällsmat på stranden

Sent på eftermiddagen den tredje dagen var det äntligen tillräckligt svalt för att sätta Thomas och Aragorn i rörelse så vi gav oss iväg. Den kvällen avverkades inte många kilometer men vi fick slå upp tältet och laga kvällsmat på en strandklint i solnedgången, möjligen den finaste tältplats vi hittills hittat. 

 Konst längs stigen.

 På väg

 Lägerplatsen

Stigen vi valde var ingen uppgjord vandringsled så vi visste inte om vi skulle hitta vatten och därför var ryggsäckarna ganska tunga. Större delen av vandringen gick längs strandklinten och bjöd på den ena utsikten efter den andra. 

 Frukost på stranden

Utsikt

Längs stigen stötte vi plötsligt på en märklig växt som vi aldrig sett tidigare. Sofie identifierade den som Nästrot (Neottia nidus-avis), en fantastisk orkidé. Vi lyckades inte fånga den riktigt bra på bild med vår kompaktkamera, men det är en oerhört häftig växt. Uppifrån ser den ganska tråkig ut men om man böjer sig ner och tittar på nära håll är den väldigt vacker. Blommorna ser nästan ut som små ugglor.

 

 Nästrot, Neottia nidus-avis

Sista kvällen slog vi läger vid strandkanten i närheten av en hamn. På natten drog ett enormt åskväder in från havet och det small och blixtrade i ett. Sofie som är rädd för åska lyckades skrämma upp Thomas och det blev inte mycket sovet den natten. Den enda som inte var rädd var hunden som låg vid fotänden och snusade, totalt opåverkad. Vid ett tillfälle när det small precis ovanför oss satte han sig upp och tittade förvirrat i taket en stund innan han la sig ner igen och somnade om.

När vandringen var slut åkte vi till ett naturreservat för att leta efter guckuskon som tyvärr lyste med sin frånvaro. Istället hittade Sofie ett kärr med många andra orkidéer.

 Med flora och lupp i ett kärr

Nattviol, Platanthera bifolia, och Grönvit nattviol, Platanthera chlorantha

 Flugblomster, Ophrys insectifera

Att klövja med hund

Att låta hunden bära sin egen ryggsäck på vandringen är trevligt, man får avlastning och hunden får sitt eget ansvarsområde. En frisk och vältränad hund ska kunna bära ca 30 % av sin kroppsvikt när den är på topp. Jag har lärt mig av en släkting som är hundmassör att upp till 20 % av kroppsvikten är nyttigt i träningssyfte och att det bygger upp hundens kropp och muskler på ett bra sätt. Över 20 % är nedbrytande träning och hunden måste vara i bra form för att klara det. Det är dock alltid viktigt att man börjar lätt och successivt vänjer hunden. När hunden inte är van kan man börja med tom ryggsäck och sen kan man gå över till att fylla upp ryggsäcken med lätta men skrymmande saker, tex tidningspapper, så att hunden får lära sig att den blir bredare än normalt med packning på ryggen. Efter det kan man börja lägga i vikt, lite i taget. Vi brukar träna 2-3 gånger i veckan större delen av året, men med mindre vikt till vardags och mer inför vandringar. På vintern när det är dåligt väglag lämnar vi dock klövjan hemma för att undvika skador.

Aragorn på vandring i Stenshuvuds nationalpark

Vi har lagt lite extra pengar på att köpa en riktigt bra ryggsäck till Aragorn och den vi har nu sitter som ett smäck! Vi tycker att det är viktigt med bra grejer till hunden och vi är noga med att träna honom ordentligt i god tid innan vandringarna med den vikt han förväntas bära. Det är viktigt att packa jämn vikt i de båda väskorna för att undvika skador och snedbelastning och vi brukar väga upp hemma och försöka ha ungefär samma saker i under turen. Alla hundar visar inte om de har lite ont och det är bra att minimera skaderisken. Vi packar allt i vattentäta packpåsar eftersom klövjan inte har något regnskydd och Aragorn inte har någon känsla för att lasten kan vara ömtålig :) Oftast tar Aragorn 3-4 kg. Till hans 19 kg kroppsvikt är det en ganska lagom packning.

 

Aragorn knatar glatt på längs Skåneleden 2011.

Det är bra träning även hemma att låta hunden bära klövjeväska. Det bygger upp musklerna och hunden får aktivera hjärnan för att balansera vikten. Om man går på smala stigar eller bland höga stenar blir det utmärkt hjärngymnastik när hunden får fundera ut hur den ska ta sig förbi med sin extra breda rygg.

Att ha hunden kopplad är en säkerhetsgrej. Om hunden smiter kan den lätt fastna med klövjan och skulle den ramla ner i vattnet är det inte säkert den kan ta sig upp eller simma. Det är även ett bra sätt att undvika onödigt slitage på väskan som är hårt utsatt ändå. Med värmekänsliga hundar som Aragorn får man även tänka på att värme är en riskfaktor och det är bättre att lämna väskan hemma om det förväntas bli en varm vandring. Att ta av hunden ryggsäcken och låta den vila vid pauser är en självklarhet!

Välbehövlig vila!

Bohusleden Etapp 7-9

Juni 2012

I början av sommaren 2012 gjorde vi slag i saken och vandrade några etapper på Bohusleden som vi varit sugna på en tid. Vi var ute i tre nätter med full packning och gick sammanlagt 3,8 mil. Alla etapperna var märkta med "Medelsvår" och det skriver vi alla tre under på att de också var :) Det var väldigt backigt och bitvis fick man ta hjälp av snören som var uppsatta längs leden för att ta sig fram. Det var en fantastiskt vacker vandring med omväxlande natur! Dock ganska utmanande...

Etapp 7: Fontin - Grandalen (19 km)

Vi fick skjuts av snälla släktingar som släppte av oss ett par km från Fontins naturreservat som också är ett populärt rekreationsområde (mycket folk). Det var lagom varmt, även för lapphunden som kunde bära ryggsäck (han kan inte det när det börjar närma sig 20 grader).

 Aragorn och Thomas tar en kort paus vid Fontins Naturreservat innan vi går på leden på riktigt.

Vandringen började enkelt på vägar och större stigar och gick genom skog och hagmarker. Efter ett tag blev dock stigarna mindre och terrängen mer kuperad och bitvis var det ganska ansträngande. Mot slutet av dagen kom vi till Aleklättan som är en utsiktsplats 134 möh.

 På väg

Vi läste i etappbeskrivningen att det skulle finnas en säregen rastplats vid Romesjön, så när vi kom till sjön stannade vi för att göra kvällsmat. Vi kunde dock inte förstå vad som var så speciellt med platsen. Visserligen var det fint, som synes på bilden nedan, men inte spektakulärt... När vi vandrade vidare nån timme senare förstod vi att det som avsetts i beskrivningen låg ca 1 km längre fram. Nu tog vi tyvärr inga bilder, så det får bli en överraskning för er som gör er besväret att gå leden ;)

Utsikt vid kvällsmaten

Vi slog läger vid Dalens hembygdsgård. Ett trivsamt ställe med stora gräsytor och en plats där man kunde elda. Tyvärr förtog myggsituationen det mysiga i att sitta vid lägerelden så vi la oss tidigt.


Etapp 8: Grandalen - Bottenstugan (7,5 km)

Denna etapp var rejält ansträngande för våra otränade ben och kändes betydligt längre än 7,5 km. Färden gick i mycket kuperad terräng genom skogar och längs med små sjöar. Det var nästan lite norrlandskänsla över landskapet. Vädret var lite ostadigt så vi blev glada när vi hittade ett vindskydd att laga lunch i. Här tog Sofie och Aragorn en välförtjänt lunchlur och läste bok under en tall medan Thomas passade på att geocacha.

 Matlagning

                               Soppa med stekta trattkantareller och purjolök!

 Aragorn vilar upp sig. Att sova i skogen är en favorit

Här finns säkert fisk för den som är sugen! Aragorn intygar att det är bra hundbad.

På kvällen slog vi läger vid Bottenstugan. Här fanns vindskydd, iordningställda grillplatser och möjlighet att hugga ved. Det fanns stora gräsytor att slå upp tältet på. Dock fanns inte det utlovade dricksvattnet.


Etapp 9: Bottenstugan - Lysevatten (11,5 km)

Dagen började med ett iiiiiiskallt dopp i Håltesjön. Uppfriskade gav vi oss på den sista etappen som var fantastiskt vacker. Vi kom dock iväg sent, något vi bittert skulle få ångra lite senare...

Även denna etapp gick i kuperad terräng genom skogar, och faktiskt med ännu mer norrlandsfeeling. Vi gjode lunch på en bergsknalle med utsikt över en sjö. Det var fantastiskt vackert och vi fick riktig vildmarkskänsla.

                               Thomas vilar medan Sofie fixar mat. Myket mygg och knott var det!

                               Tortellini och ölkorv till lunch

 Utsikt vid lunchen

 En middagslur innan vandringen fortsätter

Turen fortsatte in i Svartedalens naturreservat. Stigen var smal och på sidorna bestod marken av sten, mossa och ris. Efter en stunds vandring började det regna friskt. Det fanns inga naturliga skydd längs vägen vilket gjorde det svårt att pausa och regnet gjorde inget uppehåll. Allt eftersom eftermiddagen och kvällen fortskred sjönk humöret. Det fanns ingenstans att stanna så det var bara att knata på. Efter ett tag började tillochmed hunden sloka. Han tittade anklagande på oss och verkade undra varför vi tvingade honom ut på dessa stolligheter. Hans ryggsäck var blöt och tung och han såg rätt ömklig ut. Efter flera timmars vandring var vi tre genomblöta och molokna varelser med skoskav som kom fram till ett efterlängtat vindskydd. Som tur var var allt i ryggsäckarna torrt så vi kunde byta om och krypa ner i sovsäckarna och laga kvällsmat i vindskyddet.

Trots det envisa regnandet kunde vi inte låta bli att slås av naturen. Det var riktigt ogästvänligt i den gamla skogen och väldigt vackert för den som gillar vildmark!

                            På väg in i Svartedalen

 Vindskyddet gav välkommet skydd från regnet när vi kom fram. Bilden är tagen på morgonen dagen efter det regniga avslutet på vår vandring. Här är allt packat och klart och vi väntar på vår beställda hämtning av snäll släkting.

På morgonen hade regnet upphört


Reflektioner i efterhand
Det var tuffa etapper för vår kondition och packning. Nackdelen med låglandsvandringar är ju att man ofta tvingas ha många liter vatten i ryggsäcken och så var det även denna gång. Det var faktiskt väldigt bökigt med vatten längs den här leden och man får nog vara beredd på att knacka dörr och fråga om vatten om man inte vågar dricka ur sjöar och bäckar. Vi brukar se till att ta långa raster och ligga och läsa böcker i skuggan när vi vandrar men det hanns inte med i någon större utsträckning denna gången eftersom själva vandringen tog så mycket tid. Det var lagom utmaning. Mygg fanns det i rikligt mått! Och knott! Försommaren är en underbar tid att låglandsvandra i Sverige. Det är ofta lagom varmt och man får många ljusa timmar att röra sig med. Vi kommer förmodligen att fortsätta på Bohusleden i framtiden, det var en riktigt trevlig tur!

Skånelden - Söderåsen

Juli - Augusti 2011

I Månadsskiftet Juli - Augusti 2011 spenderade vi en vecka i Skåne där vi, förutom en helg i underbara Kullaberg, hade vår första kontakt med Skåneleden.

Dag 1.

Det hela började i Skäralid där vi parkerade bilen vid nationalparkens naturum och åt en god ekologisk lunch på restaurangen. En mycket fin uteservering där man kunde ha hunden med sig.
Efter maten packade vi väskorna för en lätt dagsvandring - vi skulle komma tillbaka till bilen på kvällen. Färdigpackade hoppade vi på bussen ner till Röstånga där vi tänkte börja vår vandring.

 

Skäralid

Väl i Röstånga gick vi in på turistbyrån och köpte karta över "Skåneleden Ås till Ås".
Vi ville främst ha kartan för att få se vart vi kunde förvänta oss dricksvatten längs leden. Utöver detta så kändes kartan överflödig då vi redan hade minst lika bra i gps:en.

Efter en kort titt på kartan begav vi oss av på vår premiärvandring längs Skånelden. Vi slogs direkt av hur tydligt leden var markerad med orange färg. Efter ett par kilometer kom vi förbi den första raststugan "Dahlbergs". Raststugan var ett gammalt torp som nu var inrett med rum fylda med träsängar. Ute på tomten fans det tältplatser, ved och en pump för dricksvatten - samt mängder av tyska ungdomar. Efter att ha kikat runt fortsatte vi vandringen genom reservatets härliga bokskog.

Bäst som vi gick där insåg vi att det regnade ganska bra ovanför skogen men de enorma trädkronorna utgjorde enorma paraplyer som höll oss torra nere på marken. Efter nån timmes vandring var vi åter tillbaka i natursköna Skäralid där vi hade bilen med all packning. Härifrån fuskade vi och tog bilen, först upp till utsiktsplatsen "Kopparhatten" där man hade svårt att tro att man var i Skåne. Därefter körde vi vidare upp till kvällens sovaplats "Liagården", som var en likadan raststuga som den vi besökt tidigare under dagen. Här slog vi upp tältet och fick maten färdig precis innan skymningen. Det var rikigt mycket folk som spenderade natten här uppe, både stugan och de både vindskydden hade övernattare plus att det var en handfull tält på tomten. Så om man söker stillhet ska man söka sig till andra leder.
Däremot var det riktigt väl ordnat med välfyllda vedförråd, bra vatten och ordning och reda.

 

Utsikt från Kopparhatten

Dag 2

Efter frukost tog vi bilen ner igen till platsen där vi avslutat vandringen kvällen innan. Ravinen i skäralid är trots allt ca 100 höjdmeter och detta kunde vi ju inte fuska med bilåkning. Så morgonens strapats blev att först följa ravinens botten i en härlig regnskogsliknande miljö för att sen oss på klättringen cirka 100 höjdmeter upp till tältplatsen där vi spenderat natten.

 

Vandring längs med bäcken som rann i ravinens botten.

  

Det fanns ett flertal broar över bäcken.

Väl uppe vid lägerplatsen packade vi ihop tältet och började äntligen vandra med tung packning. Nu bar det av neråt i ravinen igen. Den här dagen bjöd verkligen på fantastisk natur.

 

Efter någon timmes vandring lämnade vi nationalparken och kom in Klåveröds Strövområde. 

Härliga skogar med mängder av stigar och leder, fiskesjöar och vindskydd. Vi hade dock svårt att tyda kartan och fick leta länge innan vi hittade vår tänkta lägerplats som även hade vattenpump.

 Lagom till att vi fått upp tältet på lägerplatsen kom det ett gäng på 30-40 scouter och slog läger runt oss. Så inte heller denna kväll gav den lugna lägerkänsla som vi eftersträvat.

Dag 3

När vi vaknade var scouterna redan borta. Vi tog det lite lugnare än dem om säger så. Dagens vandring var lite tråkigare med mer grusvägar och kalhyggen. Men istället råkade vi hitta ett underbart vandrarhem vars trädgård var en enda härlig uteservering. Vi beställde en underbar västerbottenspaj samt kokostoscakaka med grädde och vildhallon som efterrätt, mums!

 

Full fart längs vägen.

 

Så här såg det oftast ut under dagen.

 

Paus i skuggan.

 

 Dagens etapp slutade i Krika Skog där det fanns vatten och vindskydd. Vi valde dock att slå upp tältet en bit in i skogen där vi äntligen fick vara ensamma med naturen och här njöt vi av en underbar kväll framför elden. 

 

Läger i solnedgång.

 

Dag 4

Dagens största utmaning bestod i att ta sig ner från Söderåsen och ändå in till Klippan för att ta bussen tillabaka till bilen. Vi lämnade packningen i tältet och gav oss iväg.

På skånes spikraka väger mellan fälten var den stekande solen obarmhärtig och vi höll på avlida i värmen innan vi äntligen kom fram till Klippan och T kunde ta bussen medans S stannade kvar med hunden

 

Lägerplats i dagsljus.

 När bilen var hämtad köde vi upp och rev lägret för att sen köra tillbaka till vandrarhemmet vi hittat dagen innan för att ta en favorit i repris! :) 

Eftermiddagen ägnade vi sen åt en vandring utan packning på en liten led i Klåveröds Strövomåde innan vi sen satte oss i bilen och körde hemåt.

Brösarps Backar och Stenshuvud

Oktober 2011

Som avslutning på vandringssäsongen 2011 hade vi ordnat ledigt en fredag för att få till en tradagarstur. 

Efter lite dividerande om lämplig destination föll valet på Skåneleden i området kring Brösarps backar.

Området valdes dels för att Skånelden imponerat på oss tidigare under säsongen och dels för att Skåne ligger på rimligt avstånd från Växjö.

Ursprungsplanen var att gå en runda med två tältövernattningar där vi skulle komma tillbaka till bilen på dag tre. Men då vi inte riktigt kände oss i toppform bestämde vi oss istället för att slå läger och gå dagsturer.

Vi åkte direkt efter jobbet på torsdagen och styrde mot Verkasjön utanför Brösarp där vi satte upp tältet i mörker och lagade mat över öppen eld innan det var läggdags.

På morgonen blev det lite extra roligt med medsmugglad sprit eftersom det var Sofies födelsedag. Och efter den stärkande frukosten gav vi oss iväg.

Frukost.

Första stoppet för dagen blev Andarums Alunbruk där vi kollade in omgivningarna efter det gamla bruket.

Död orm längs vägen.

 Efter Alunbruket styrde vi in på en härlig bit av leden i lummiga beteshagar fulla av kor, får och hästar. Här fick vi även göra årets första och sista vad. 

Allt som allt en väldigt trevlig vandringsdag med lätt packning och många trevliga miljöer. Väl hemma vid tältet igen gjorde vi en snabb kvällsmat innan fukten drev in oss i tältet. Det var nämligen en otroligt hög luftfuktighet som gjorde att allt blev blött.

När vi vaknade dag två var det en rejäl dimma och allt i absiden var rejält fuktigt. Humöret tröt lite och vi bestämde oss istället för att ta bilen till den närbelägna nationalparken Stenshuvud. Där packade vi återigen lätt och gav oss ut på den kuperade leden runt reservatet. Väl uppe på det södra huvudet tog vi fram stormköket och lagade lunch. 

För att göra det hela lite mer spännande valde vi att skippa stigen från toppen och ta fågelvägen ner till havet.   

Väl nere vid havsnivån hittade vi en ny stig som vi följde norrut. Där blev vi riktigt förvånade av att hitta ett arboretum med många spännande träd som man inte förväntar sig att hitta i Skåne.

Efter att ha spenderat större delen av dagen i nationalparken bestämde vi oss för att köra en favorit i repris när vi ändå var i närheten - Ales stenar. Där möttes vi av en tjock dimma som gav platsen en ännu mer mystisk känsla....

När vi lämnat Ales stenar och körde hemåt kände vi oss inte särskilt sugna på ännu en natt i fuktigt tält utan vi tog beslutet att bryta läger och köra hem till Växjö redan på lördagskvällen.